Gamla Makedonien

 Min kusin skriver och längtar sorgset, Nostalgi för gamla Makedonien

 På Makedoniska

„На Македонците морето им е блиску и на југ и на исток. Го чувствуваат, но не можат да го допрат. Успевале да му пријдат, но не останувале до него. Тоа не им го допуштиле народите што биле околу нив и биле појаки од нив. На егејската и на пиринската страна се наоѓа делот на нивните браќа. По Вардар дуваат приморски ветрови, Охрид е всушност македонското море, а Дојран е македонското езеро. Покрај манастирот ‘Свети Наум‘ растат смоква, рузмарин и бадем; наоколу е лоза од јужен вид. Во македонските песни е опеана „тагата за југ“. Фреските во црквата ‘Света Софија‘, во стариот дел од градот Охрид се исцртани со сина боја, како и морето. Кога во Пелагонија ќе се заниша класјето, личи на отворено море, по што го добила и името. На самрак е модра (такви се сѐ уште некои македонски рамнини), а навечер станува темна како Хомеровото „винско море“. На многу места, особено во внатрешноста на земјата, се наоѓаат гумна на кои има скаменета сол, наречени „солодии“ или „солончаци“; некогаш и тука постоело море, некаде истекло, засекогаш“.





På Svenska
 "Det makedoniska Havet är nära och i söder och öster. Folket känner den men kan inte röra den. De Lyckades komma nära den, men inte bli kvar. Det är inte tillåtna från de nationer som fanns omkring dem och är starkare än dem. Egeiska havet och Piriniska sidan är en del av deras bröder. Efter Vardar blåser kustnära vindar, Ohrid är verkligen makedonska havet, Doiran makedonska sjön. Förutom klostret St Naums växande fikon, rosmarin och mandel, runt en linje av sydliga arter. Makedonska låtar är sjungna "Längtan till södern". De fresker i kyrkan St Sophia, "i den gamla delen av staden Ohrid är ritade i blått som symboliserar  havet. När axet/vetet planteras i Pelagonien liknar det ett öppet hav. När det är solnedgång är den mörkblå (dessa finns fortfarande i några av makedoniens slätter), och om natten blir de mörka som ett av Homerovs texter;  hav av vin". På många platser, särskilt i den inre delen av landet, fann tröskplatsen som har en stenig salt som kallas "solodii" eller "solonchaci", någon gång  fanns även här ett hav, och rann ut någonstans, för evigt ".




På Englska

"The Macedonian ocean is near and to the south and east. People know it but can not touch it. Were They get close to it, but not remain., It is not permitted from the nations that were around them and are stronger than them. Aegean sea ​​and Piri Niska page is part of their brethren. Following Vardar blowing coastal winds, Ohrid is really Macedonian sea, Doiran Macedonian lake. Besides the monastery St. Naums growing figs, rosemary and almonds, about a line of southern species. Macedonian songs are sung "longing for the South ". They frescoes in the church of St. Sophia," in the old part of the town of Ohrid are drawn in blue, symbolizing the sea. When the ear / wheat planted in Pelagonien similar to the open sea. When it's sunset, the dark blue (these are still some of the Macedonian plains), and by night they become dark as one of Homerovs texts; sea of ​​wine. "In many places, especially in the inner part of the country, found that the threshing floor has a rocky salt called "solodii" or "solonchaci", someone once existed here as a sea, and spilled somewhere, forever. "

Kan det var så?

Enligt mig

En dag bestämde sig Kosmos för att skapa Universum...
De skapade stjärnorna, solen, månen, haven, bergen, blommorna & människorna.
Slutligen skapade de sanningen.

Men varför skulle de gömma den för att människorna inte skulle finna den på en gång?

Så låt oss placera sanningen på toppen av det högsta berget,, sade en av Kosmos. Nej, Låt oss placera den på den mest avlägsna stjärnan sade en annan. Låt oss gömma den i den mörkaste och djupaste avgrunderna" föreslog andra.

Slutligen sade den äldste och visaste av Kosmos,, Nej, vi skall gömma sanningen allra innerst i människans hjärta för då kommer hon att söka efter den i hela universum, utan att märka att hon hela tiden bär den inom sig.